awrg

Slutet

Kära dagbok (mer om igår)!

Nu gick vi ut på skattjakt Silver hade bundit mig med ett rep och drog mig efter sig som en cirkus björn. Silver läste högt;

– Ett högt träd, kikarens utsprång. Riktning NNO. Skelettön OSO till O. tio fot.

Problemet var att många träd var lika höga men strax hörde de en sjöman skrika till det var ett skelett.

– Det är bara Flint som skojar med oss!

Då ekade en röst i bergen.

’’femton gastar på dödmans kista, hej och hå och en flaska med rom!’’

– Det är Flint! Utbrast en sjöman

Till och med Silver Blev rädd.

– Spöke eller inte jag ska ha skatten.

 – Det låter som Ben Gunns!

Silverdrog fram kartan;

– Skatten borde vara här runt hörnet. Sa Silver.

Men där var ingen skatt bara en stor grop alla förutom Silver slängde sig ned i gropen och började gräva med händerna men det vände sig om med pistoler i högsta hugg. Där stod vi 2 mot 5 då hördes ett skot från skogen två män föll tre personer sprang in i skogen.

– Ben Gunns…? Sa Silver Ben, Ben vad du har lurat mig!

Ben hade gömt skatten i en grotta här intill. Innan vi begav oss hem lämnade vi kvar lite mat och medicin till de tre i skogen, men Silver fick följa med. När vi kom tillbaka och hade lastat av allt upptäckte vi att Silver var borta han hade tagit med sig säcken med guld mynt och dragit. Ibland tycker jag ännu att jag hör bränningarnas dån där ute och papegojans gälla rop.

– Pengar, Pengar, Pengar!

 Hejdå lilltå!

Gisslan!

Kära dagbok!

När jag kom tillbaks tänkte jag lägga mig på min plats men då hörde jag en röst ropa.

– Pengar, Pengar, Pengar!

Det var John Silvers papegoja men vad gör han här jag han inte tänka innan de strömmade ut, det tog mig som gisslan. John Silver sa något om att mina kompanjoner inte ville ha med mig att göra visste jag att han ljög. Då berättade jag att jag varit i tunnan och hört allt och jag sa att de inte visste vart skatten var det visste bara jag. Då blev sjömännen arga och sa att de skulle döda både mig och Silver, men Silver fintade med att säga att han inte har lurat dem då slet han fram en gulaktig lapp

– SKATTKARTAN! Utbrast alla, länge leve John silver!

Då blev jag rädd vad har hänt med mina vänner? Jag litrar inte alls på Silver.

Hejdå lilltå!

Skeppet

Kära dagbok!

Igår måste jag varit utmattad för jag somnade nämligen i roddbåten när jag vaknade var vi hit och dit på vågorna. Helt plötsligt började Hispaniola närma sig i hög fart jag tog ett skutt och lyckades klamra mig fast på en bom. När jag klättrat upp till däck till min förvåning låg det två slagkämparna i varsin blodpöl en som jag sett tidigare en man med röd mössa var död den andra låg där och var blek.

– Konjak, sa han.

När jag tagit ned flaggan sa jag

– Nu är det jag som är kapten och jag som är kapten jag ska segla henne till en plats ni inte kommer hitta henne.

– Om du ger mig något att dricka berättar jag hur man styr. Sa han lömskt

Då gick jag till trappan på kajutan för att lossas att jag gick dit men jag vände om och kickade på honom, han kröp snabbt mot en rep hög och drog fram en dolk som han gömde i skjortan när jag kom till baks låg han som han gjorde och låtsades inte kunna röra sig. När jag lutade mig över relingen, men jag greps av panik när jag vände mig om var han på väg mot mig jag hoppade undan och drog fram min pistol den klickade ’’åh nej’’ tänkte jag när plötsligt utan att jag fattar hur brann ett av och min pistol faller ned på däck mannen bli träffad och far huvudstupa nedi vattnet.

Hej då lilltå!

min plan

Kära dagbok!

Idag kom jag på en plan som var helt klart briljant. När det började mörkna satte jag den i verket jag tog roddbåten och började paddla ut mot båten. När jag tittade mot stranden såg jag en tänd brasa och jag hörde hur de skålade och skrattade. Uppe på däck var det två sjörövare som skulle vakta skeppet. Nu var jag framme vid skeppet, jag grep tag i ankartrossen och hög av den med min kniv, skeppet och roddbåten började driva mot land sen upptäckte jag vilket äventyr jag satt mig in i.

Kära dagbok!

Jag sprang men rätt som det var träffade jag en man. Jag blev rädd tänk om det är en kannibal tänkte jag så jag drog fram min pistol och riktade den mot honom.

– Jag är Ben Gunn jag blev lämnad här på ön. Är du från Flints besättning?

– Nej Flint är död. Sa jag och berättade allt.

– okej sa han.

Han visade mig vart en båt fanns, plötsligt dånade kanon skot over ön, ’’Nu slåss de på alvar’’ tänkte jag Docktorn, godsägaren och kapten var på Hispaniola de hade tänkt att behöver en riktig pust för att kunna röra på sig.

– I Flints gamla blockhus är vi nog säkra. Sa Kapten Smollet

 De sprang och hämtade krut på skeppet när de nästan var vid land började Silvers män att börja skuta mot dem Kapten klättrade modigt upp och hissade den brittiska flaggan;

– Jag måste tillbaka, sa jag oroligt

– Om ni vill kan vi mötas där vi träffades idag.

Skott brann jag var tvungen att springa från gömställe till gömställe. När jag kom fram till blockhuset så berättade jag om Ben Gunn.

– Är han att lita på? Undrade Dr Livesey.

Jag sa att jag inte visste det men att han pratade om ost, då tog Livesey fram en snusdosa men det var inte snus i den utan en ost.

– Denna kan ha få. Sa Livesey

Senare stod det två män som viftade med vita flaggor det var Silver.

– Om ni ger oss skattkartan så får ni följa med Hispaniola, och vi släpper av er på en trevligare ö.

– Nej Ge er iväg illa kvick! Röt Kapten Smollet.

De försvann illa kvickt in i buskarna. Det dröjde inte länge innan det började skutas igen, det hade kostat oss flera män var döda och Smollet och 2 män till var svårt skadade.

Nu har jag inte tid med mer skrivande! Hejdå lilltå!