Slutet

Kära dagbok (mer om igår)!

Nu gick vi ut på skattjakt Silver hade bundit mig med ett rep och drog mig efter sig som en cirkus björn. Silver läste högt;

– Ett högt träd, kikarens utsprång. Riktning NNO. Skelettön OSO till O. tio fot.

Problemet var att många träd var lika höga men strax hörde de en sjöman skrika till det var ett skelett.

– Det är bara Flint som skojar med oss!

Då ekade en röst i bergen.

’’femton gastar på dödmans kista, hej och hå och en flaska med rom!’’

– Det är Flint! Utbrast en sjöman

Till och med Silver Blev rädd.

– Spöke eller inte jag ska ha skatten.

 – Det låter som Ben Gunns!

Silverdrog fram kartan;

– Skatten borde vara här runt hörnet. Sa Silver.

Men där var ingen skatt bara en stor grop alla förutom Silver slängde sig ned i gropen och började gräva med händerna men det vände sig om med pistoler i högsta hugg. Där stod vi 2 mot 5 då hördes ett skot från skogen två män föll tre personer sprang in i skogen.

– Ben Gunns…? Sa Silver Ben, Ben vad du har lurat mig!

Ben hade gömt skatten i en grotta här intill. Innan vi begav oss hem lämnade vi kvar lite mat och medicin till de tre i skogen, men Silver fick följa med. När vi kom tillbaka och hade lastat av allt upptäckte vi att Silver var borta han hade tagit med sig säcken med guld mynt och dragit. Ibland tycker jag ännu att jag hör bränningarnas dån där ute och papegojans gälla rop.

– Pengar, Pengar, Pengar!

 Hejdå lilltå!

Gisslan!

Kära dagbok!

När jag kom tillbaks tänkte jag lägga mig på min plats men då hörde jag en röst ropa.

– Pengar, Pengar, Pengar!

Det var John Silvers papegoja men vad gör han här jag han inte tänka innan de strömmade ut, det tog mig som gisslan. John Silver sa något om att mina kompanjoner inte ville ha med mig att göra visste jag att han ljög. Då berättade jag att jag varit i tunnan och hört allt och jag sa att de inte visste vart skatten var det visste bara jag. Då blev sjömännen arga och sa att de skulle döda både mig och Silver, men Silver fintade med att säga att han inte har lurat dem då slet han fram en gulaktig lapp

– SKATTKARTAN! Utbrast alla, länge leve John silver!

Då blev jag rädd vad har hänt med mina vänner? Jag litrar inte alls på Silver.

Hejdå lilltå!

Skeppet

Kära dagbok!

Igår måste jag varit utmattad för jag somnade nämligen i roddbåten när jag vaknade var vi hit och dit på vågorna. Helt plötsligt började Hispaniola närma sig i hög fart jag tog ett skutt och lyckades klamra mig fast på en bom. När jag klättrat upp till däck till min förvåning låg det två slagkämparna i varsin blodpöl en som jag sett tidigare en man med röd mössa var död den andra låg där och var blek.

– Konjak, sa han.

När jag tagit ned flaggan sa jag

– Nu är det jag som är kapten och jag som är kapten jag ska segla henne till en plats ni inte kommer hitta henne.

– Om du ger mig något att dricka berättar jag hur man styr. Sa han lömskt

Då gick jag till trappan på kajutan för att lossas att jag gick dit men jag vände om och kickade på honom, han kröp snabbt mot en rep hög och drog fram en dolk som han gömde i skjortan när jag kom till baks låg han som han gjorde och låtsades inte kunna röra sig. När jag lutade mig över relingen, men jag greps av panik när jag vände mig om var han på väg mot mig jag hoppade undan och drog fram min pistol den klickade ’’åh nej’’ tänkte jag när plötsligt utan att jag fattar hur brann ett av och min pistol faller ned på däck mannen bli träffad och far huvudstupa nedi vattnet.

Hej då lilltå!

min plan

Kära dagbok!

Idag kom jag på en plan som var helt klart briljant. När det började mörkna satte jag den i verket jag tog roddbåten och började paddla ut mot båten. När jag tittade mot stranden såg jag en tänd brasa och jag hörde hur de skålade och skrattade. Uppe på däck var det två sjörövare som skulle vakta skeppet. Nu var jag framme vid skeppet, jag grep tag i ankartrossen och hög av den med min kniv, skeppet och roddbåten började driva mot land sen upptäckte jag vilket äventyr jag satt mig in i.

Kära dagbok!

Jag sprang men rätt som det var träffade jag en man. Jag blev rädd tänk om det är en kannibal tänkte jag så jag drog fram min pistol och riktade den mot honom.

– Jag är Ben Gunn jag blev lämnad här på ön. Är du från Flints besättning?

– Nej Flint är död. Sa jag och berättade allt.

– okej sa han.

Han visade mig vart en båt fanns, plötsligt dånade kanon skot over ön, ’’Nu slåss de på alvar’’ tänkte jag Docktorn, godsägaren och kapten var på Hispaniola de hade tänkt att behöver en riktig pust för att kunna röra på sig.

– I Flints gamla blockhus är vi nog säkra. Sa Kapten Smollet

 De sprang och hämtade krut på skeppet när de nästan var vid land började Silvers män att börja skuta mot dem Kapten klättrade modigt upp och hissade den brittiska flaggan;

– Jag måste tillbaka, sa jag oroligt

– Om ni vill kan vi mötas där vi träffades idag.

Skott brann jag var tvungen att springa från gömställe till gömställe. När jag kom fram till blockhuset så berättade jag om Ben Gunn.

– Är han att lita på? Undrade Dr Livesey.

Jag sa att jag inte visste det men att han pratade om ost, då tog Livesey fram en snusdosa men det var inte snus i den utan en ost.

– Denna kan ha få. Sa Livesey

Senare stod det två män som viftade med vita flaggor det var Silver.

– Om ni ger oss skattkartan så får ni följa med Hispaniola, och vi släpper av er på en trevligare ö.

– Nej Ge er iväg illa kvick! Röt Kapten Smollet.

De försvann illa kvickt in i buskarna. Det dröjde inte länge innan det började skutas igen, det hade kostat oss flera män var döda och Smollet och 2 män till var svårt skadade.

Nu har jag inte tid med mer skrivande! Hejdå lilltå!

Skatt kammar ön!

Kära dagbok!

Land i sikte! Äntligen är vi framme vid skattkammar ön men jag kan inte sluta tänka på det som skede igår. Idag visade Long John Silver var vi skulle ankra Hispaniola. Innan vi kom iland Svingar jag mig med en gren till land och springer allt vad jag orkar in bland buskarna Long John Silver fick syn på mig!

– Stanna med oss! Ropade han.

Men jag bara sprang och sprang, jag tror ingen bor på ön för jag hörde bara fåglarnas kvitter bland träden medans jag sprang. Senare stannade jag och hörde en röst jag viste att det var Long John Silvers han försökte få två av godsägarens män på deras sida medans han pratade avbröts han av ett skrik.

– Det var Allan! ropade manen, Ni har dödat honom

Rätt som det var drog Silver Fram kniven och hög den i hans bröst jag blev alldeles yr och svimmade när jag vaknade hämtade jag mig och fortsatte och springa in i skogen för mer äventyr.

På väg!

Kära dagbok!

Ja nu Lättar vi ankar, jag är så glad men en sak som godsägaren, Livesey och kaptenen som heter Smollet talade om var att Smollet var bekymrad over besättningen;

– De vet mer vad jag gör! Sa han

Jag tror att det är godsägaren för jag kom ihåg att Livesey sa om att han brukar säga saker och att han har svårt att vara tyst. Sen sa kapten att han förmodade att de skulle ta över skeppet och att det skulle kunna kosta oss livet. Long John Silver har en papegoja Han sa till mig;

– Jag kallar den för Kapten Flint, du vet den där onda sjörövaren du vet. Han har sett mer ondska än jävulen själv.

Nog om det. Oj jag är hungrig jag måste nog ta ett äpple...

Nu är jag tillbaka ni anar inte vad som hänt, när jag skulle hämta ett äpple på däck var jag tvungen att krypa ned i tunnan för att kunna ta ett äpple det var mörk i tunnan. När jag plötsligt hör röster en kände jag igen det var Long John Silvers röst, han berättade om sina äventyr men Flint. Men en av sjömännen sa;

– Hur länge ska vi vänta innan vi tar över skeppet? Jag vill också sitta kajutan och äta godsaker och dricker vin.

– Vi väntar på att det lastat skatten ombord. Sa Long John Silver; Ta ett äpple åt mig jag är torr i halsen efter allt pratande.

En av männen gick mot tunnan;

– Vänta lite nu, Jag pustade ut, är man torr i halsen ska man ha rom

– Du har så rätt så. Sa Long John Silver.

Men nu måste jag sova…

Kära dagbok

Jag längtar till resan det är om tre veckor. Äntligen kom ett brev där det stod att fartyget Hispaniola väntade i Bristols hamn. Han hade själv valt ut en skeppskock som hete Long John Silver. Han hade redan valt ut några fler sjöman. När vi var på väg sov jag en stund, när jag vaknade var jag som i en ny värld jag har aldrig varit i en stad förut. Fast jag bot bredvid vattnet har jag aldrig sett en riktig hamn. Jag tyckte det var intressant att gå längst kajen och titta på alla skepp.

– Imorgon seglar vi, sa godsägaren.

Han gav mig ett brev och bad mig lämna det till Long John Silver. Krogen kikaren (Long John Silvers Värdshus) var lätt att hitta, Man såg skylten bra och tydligt. Till min förvåning såg jag att Long John Silver bara hade ett ben och han gick på krycka. Ojoj jag längtar tills det bär av!

Kära dagbok

När vi anlände till dr Livesey var han inte hemma, hans bekänt sa att han var hos godsägaren. När vi kom fram till godsägarens herrgård så öppnade hans bekänt och släppte in oss och visade vart de var. De satt i biblioteket och puffade på en ciggar var. Bekänten berättade vad som hade hänt hos oss till godsägaren och dr Livesey. Godsägaren och docktorn lyssnade noga på. Doktorn drog av sig sin peruk så han skulle kunna höra bättre, hans peruk var vittpudrad, jag var tvungen att skratta lite i smyg.

– Jim har du det de letar efter?

Jag räckte fram paketet, det kliade i hans fingrar han ville så gärna slita upp paketet på diräkten men har behärskade sig.

– Jag förstår om inspektören måste tillbaka till sitt arbete, Men Jim får stanna här och sova över natten.

Sen när vi blev ensamma undrade godsägaren och docktorn vad som finns i paketet. Det var inte lätt att få upp paketet vi är tvungna att klippa snöret med sin operations sax. Jag kan inte tyda vad han har skrivit. Doktorn vände upp och ned på kartan och läste högt det stod, det var en förklaring vart skatten var men jag kommer inte riktigt ihåg så mycket.

– Livesley du måste genast stänga din läkarpraktik. Imorgon far jag och fixar ett fartyg, sa godsägaren till Livesey.

– Jag ställer upp, sa Livesey, men jag litar inte på några.

– Vem?

– Dig du får inte berätta för någon fler än besättningen.