kära dagbock

mer om igår, när kapten hade dött så var både jag och min mor rädda att de som jagade kapten skulle koma tillbaka. Jag och min mor var spända och rädda ljudet från både klockan  och brasan fick oss att rysa och vi inbillade oss att vi hörde steg utanför vi sa till varandra här kan vi inte stanna, så vi tog bakdörren och begav oss till staden när vi kom fram till staden frågade vi om någon kunde hjälpa oss från piraterna men alla var för rädda. 


- Då går vi själva då, sa mor jag tänker öppna den där kistan även om det skulle kosta mig livet kom  Jim.


när vi kom tillbaks så tände mor ett ljus och vi gick upp till kistan försiktigt men när vi skulle öppna kistan så var den låst.


-Gå och kolla i kaptenens fickor! sa mor 


jag gjorde som hon sa jag sprang ned till kapten och rotade i hans fickor men jag fann ingen nyckel men när jag öppnade lite på han sjömans rock såg jag den den hängde runt hans hals. När jag sprang upp till mor med nyckeln viskade hon. 
-Bra, dra för alla gardiner och lås alla dörrar


-Okej! sa jag


medan jag gjorde det stannade jag och lyssnade på klockan ''sex slag vi har tillräckligt med tid'' tänkte jag för mig själv. när jag kom upp igen till mor så öppnade vi kistan det luktade stark tobak och ovan på det låg en fin kostym so såg ut att aldrig använts, sen hittade vi ganska mycket mynt från olika länder men min mamma hon tog bara det kapten var skyldig, längst ned hittade vi en skatt karta. Men då hörde vi höga röster koma närmare och närmare vi tog kartan och stängde kistan och skyndade oss ut, ut genom bakdörren och vi bara sprang och sprang sen såg vi ett ställe att gömma oss på. Där stod vi, vi hörde en man ropa.


-Han är död!!


 Sen hörde dörrar smälla och saker som välter, Strax där på hördes en vissling från vägen


- De kommer! Hörde jag en röst säga sök igenom kistan jag måste ha kartan. Det hördes en till vissling.


- Nu måste vi dra! sa en av dom


- Nej jag måste ha kartan. sa en, jag hörde att det var den blinde.


- men det var säkert den där pojken och hans mor som tagit den! vi ska hitta dem 


Just då hördes några hovtramp och några ryttare syntes i månskenet, den blinde hann inte så han blev på sprungen av ryttarna
- Han är död! sa en ryttare.
Alla andra sprang iväg, när de kom fram till oss och vi berättade vad som hänt allt utom paketet. Jag behövde någon jag kunde lita på ta mig till dr Livesey sa jag och hoppade upp på hästen.